Ingredienser

Sojavax, Sheasmör, Kakaosmör, Mandelolja, Jojobaolja,

Vitamin-E samt olika doftoljor.  

Sojavax  
INCI-namn: Glycine max

 Sojabönan tillhör ärtväxtfamiljen och har sitt ursprung i Ostasien. Fullt utvecklad är det en upprätt, rikgrenig växt med violetta blommor och starkt håriga baljor – som innehåller två till fem frön. Sojabönan kan, liksom andra ärtväxter, själv absorbera kväve från luften med hjälp av sitt rotsystem och bakterier. Den växer mycket snabbt.

Sojabönan är en av våra äldsta kulturväxter, och har odlats i Kina i minst 5 000 år. Produktionen av sojabönor har niodubblats de senaste 50 åren. Det beror främst på att bönan används som djurfoder. USA är den största producenten. På en yta lite större än forna Västtyskland, odlas sojabönan där. Man odlar den också i Kina, Japan, Brasilien och Argentina.

Sojabönan är den viktigaste oljeväxten i världen, trots att bönan bara innehåller 17-20% olja. Förutom oljeinnehållet, är den mycket proteinrik. Den innehåller också sterolerna stigmasterol och sitosterol, som är viktiga råvaror för framställning av steroidhormoner, till exempel könshormonerna progesteron, testosteron och östrogen samt andra hormoner som kortison och hydrokortison.

Bönorna är rika på lecitin
Bönan innehåller också uppemot 3% lecitin. Nästan all lecitinproduktion i världen sker från sojabönan. Lecitin är ett mycket viktigt fettämne för kroppens celler.

I livsmedels- och läkemedelsindustrin används lecitin som emulgeringsmedel.

Traditionellt framställer man naturlig sojasås och Tofu av sojabönan. Nu finns även sojaprotein på marknaden, som används som köttersättare i många livsmedelsprodukter för vegetarianer. Man drygar också ut vissa köttprodukter (till exempel korv) med sojaprotein.
Sojaolja framställs genom extraktion med lösningsmedel. Större delen av oljeproduktionen används inom livsmedelsindustrin – främst till olika typer av margariner (bagerifett och oftast härdat livsmedelsfett), majonnäs och dressingprodukter. Sojaolja figurerar även i färg- och lackprodukter. Endast en liten del av den totala världsproduktionen används i kosmetikindustrin.

Om man härdar sojaoljan, och ändrar konsistensen på den från stelningspunkt -8°C till smältpunkt +60°C, får man fram så kallat sojavax. Sojavax består mest av mättade fettsyror som stearinsyra. Det används som konsistensgivare till cerat och läppstift, och som ersättare för vaselin eller bivax i salvor.

Sheasmör

INCI-namn: Butyrospermum parkii

Fettsyresammansättning
Palmitinsyra C16:0 ..............3-5%
Stearinsyra C18:0 ............40-45%
Oljesyra C18:1 .....................45%
Linolsyra C18:2 ......................7%
Alfalinolensyra C18:3 ..........0,5%
Smältpunkt                 35 till 40°C

Sheaträdet är ett städsegrönt träd, som växer vilt och blir ca 20 meter högt. Det bär frukt efter 8-12 år, och kan därefter producera frukt i över 200 år! Inte förrän efter 40 år, uppnår trädet sin fulla fruktpotential. Ett bra träd kan ge upp till 80 kg nötter per år. Sheaträdet blommar i januari/februari. Frukten mognar mellan maj och augusti.

Sheaträdet växer i områden med mycket lite nederbörd. I Afrika växer trädet i ett bälte från Gambia i väst till Uganda i öst och från Sahara i norr till regnskogarna i söder. Under tusentals år, har sheasmör använts som matfett, lampolja, i skyddande salvor samt vid tvåltillverkning.
Frukten är ca 5 centimeter lång. När den mognat, faller den av och samlas upp, något som brukar vara de lokala kvinnornas och barnens arbete. Frukten fermenteras för att få bor t det yttre skalet. Innanför detta, finns ytterligare ett kraftigt skal, som avlägsnas genom kokning eller rostning. Man får då fram själva nöten, som torkas innan den traditionellt krossas för att få fram smöret. 100 kg sheafrukt ger ungefär 8 kg smör. Själva nöten innehåller 45% fett.

Från att ha varit ett lokalt använt fett, sker numera en större produktion av sheasmör i Europa. Det sker med impor terade sheanötter från Afrika. Modern framställning av sheasmör går till så att det först pressas fram och därefter extraheras och renas. Man får då ett vit-gult fast fett. Vill man få fettet flytande (sheasmörsolja), behandlar man det vidare genom att reducera mängden stearinsyra.

Sheasmör används till stor del som ingrediens i choklad, men den används allt mer i osmetikindustrin. Förutom fettsyror, innehåller sheasmör och sheasmörsolja upp till 8% oför tvålbara ämnen. Däribland kanelsyraester (cinnamic acid ester), som ger solskyddseffekt till fettet/oljan. Vill man göra solskyddsolja, kan man också tillsätta andra solskyddsfilter (som titandioxid), för bättre effekt. Sheasmöret innehåller även sterolerna spinasterol och stigmasterol,
E-vitamin och triterpener. Detta gör att fetter/ oljan har antiinflammatoriska egenskaper och stimulerar hudläkning vid småsår, bristningar och sprickor.

De flesta människor tål sheasmör/sheasmörsoljan mycket bra. Genom sin ettsyresammansättning, skyddar smöret/oljan huden mot irritationer som uppkommit av till exempel kemikalier. Smöret är givetvis fetare än oljan, och kan användas som det är på huden. Smöret liksom oljan har fantastiska, mjukgörande egenskaper och kan användas på torra kroppsdelar, hudsprickor och alla typer av hudbristningar. Huden blir underbar t mjuk och smidig. Oljan är även bra för behandling av torr t hår och känslig hårbotten. I Frankrike, säljer man rent sheasmör under namnet karitésmör, för användning direkt på huden.
Oljan och smöret är även bra att prova vid stukningar, muskelvärk och reumatism.